På torsdag ska vår söta Lillian åka till vetrinären. Hon har så mycket tovor och vi är rädda att de ska tvinna in sig i skinnet. Det ska tydligen vara väldigt smärtsamt, så då är det bättre att göra det innan. Även om jag tycker att det var ganska dyrt med tovklippning. Minimum 500 kr och sedan per minut, hon trodde att det skulle landa på ca 700 kr. Innan hon sa priset sa jag att vi ville ha henne klippt så lite som möjligt eftersom hon är ute mycket. Jag är himla glad för att jag sa det innan hon sa priset så hon inte tycker att jag är jävligt snål. Det hade hon kanske skrivit i Lillians journal: "Ägare för snål för sin katts bästa".

Äntligen kom Edvin hem i går. Jag börjar få svårare att dela honom med sin pappa. Tycker att det är jobbigt när han är i väg. Han var inte så pigg när han kom hem heller. Superförkyld, han sover fortfarande men vi får väl se hur han mår när han vaknar.

Det var det när vi förlovade oss, Nicke och jag. Den 13 Februari. När det väl begav sig fick vi ringarna en vecka innan, så vi tog på oss dom då. Kändes helt okej, sen glömde vi bort det. I dag var min vän Lina här och hon började prata om det. Först fattade jag ingenting, sedan insåg jag att vi borde ju ha firat i helgen, eftersom det egentligen var då vi förlovade oss. Å andra sidan kan vi fira nästa helg, för det är ju det datumet vi har i våra ringar. Hur som helst, tackade vi Lina som påminde oss om vår glömda förlovning. Det är ju verkligen något att fira.



<3

Hörde denna mening i en reklamfilm nyss. Vet ej vilken men tänker på innebörden. "En dag får man tid över".

Jag längtar, tänk den dagen man har tid över, inte bara att tiden räcker till men att det även blir över.

Härligt härligt..

Vad ska jag göra då? Hur mår jag? Har jag några pengar? Måste jag lägga alla mina pengar på medicin och sjukhusräkningar? Kommer jag att ha min familj runt mig?

Jag vet ingenting om framtiden men jag hoppas att jag och Niclas kommer att bo i värmen och få vara friska och kära.  

Oj, så mycket snö det är nu. Helt galet. Nicke var ute och skottade gången vid 22. Men när han skulle hämta tidningen i morse var han tvungen att skotta igen. Fast denna gången gjorde han det i tofflor och morgonrock: Nicke skulle ha sin tidning! Vad händer när han äntligen kommer fram till lådan? Svar: Tidningen har inte kommit! Frustrerande? Ja Förstående? Ja

I går gnällde jag på vintern. I dag, det jag gillar med vintern.

Allt blir lite ljusare och det är helt giltligt att sitta inne mest hela tiden. Jag gillar att barnen får uppleva en riktig vinter, som vi hade när vi var små. Jag gillar även att luften känns mycket friskare (hallusination??) och jag älskar att ta mysiga promenader med min älskling. Soliga dagar när man åker pulka och grillar. Jag gillar snöänglar och att gå på en frusen sjö.

Nu är jag trött på vintern, eller inte på vintern i sig utan mer på det som kommer på köpet. Hala vägar, tomgångskörning, vantar som försvinner, kyla, en katt som vägrar gå ut och mest av allt: JÄVLIGT TORR HUD - jag är så trött på att ha torr hud. Små och stora torreksem, nariga läppar och händer som Kliar och svider. Edvin lider också av samma sak, jag hade gärna haft det om han hade sluppit. Nu vill jag se snödroppar, krokusar och fåglar som flyttar tillbaka.

Edvin är rolig. Utan min vetskap bjöd han in hela sin klass på kalas. Lördag klockan 6. När jag fick veta detta sket hela min planering sig, dom är ju ändå 16 elever i hans klass. Jag visste ju inte hur många som skulle komma. Liite svårt att planera. Vi hade tänkt att bjuda på mat och fika, men jag vågade inte göra det som jag hade tänkt för Edvin kunde ju inte vara på två kalas samtidigt, både uppe och nere. Så det slutade med att vi bjöd på Bullens korv och bröd. Funkar bra på barnkalas, men pinsamt eftersom ingen hade tagit hans inbjudan på allvar och bara 1 tjej dök upp. Hennes föräldrar ringde och frågade om det verkligen var kalas. Självklart fick hon komma, svarade vi. Så vi har fikat med Bullens korv och jättegoda Cuppisar..

Vi har just lämnat av den 1a personen på vägen hem. En "kille" skulle av i Skillingaryd. Han såg väldigt glad och lättad ut när han tog sin väska. Vi är snart i Värnamo där det är slutdestination för bussen. Vi ska åka vidare med bil, jag och en annan. Några ska vidare till Växjö och några bor i Värnamo. Hemma bör vi vara till ca 21.45. Den tidsplaneringen vi hade var helt tagen ur det blå! Vi trodde vi skulle vara i Värnamo senast 20.00. Det sket sig! Nu väntar snart en härlig famn hemma.. Ps, glöm inte Edvins födelsedag i morgon.

Jag har redan hemlängtan. 116 km kvar, snart ska vi stanna och äta middag. Men jag hade hellre vänt och åkt hem igen. Jag behöver inte ens anstränga mig för att kunna känna familjen i mina armar. Att veta hur det känns att hålla om varje person, t om katten. Ovädret som alla har pratat om sedan i helgen lyser med sin frånvaro. Någon sa att det hade blivit uppskjutet tills idag men ännu har jag inte sett något som tyder på något onormalt. Stundtals skiner solen genom något moln och det känns härligt, att få se en gnutta sol.

Åka buss är inte så trevligt, inte längre stunder iaf! Nu passera vi Norrköping och i min fantasi tänkte jag att vi snart skulle vara framme. Då får jag se en vägskylt: Stockholm 165 Men va fan! Jag orkar inte, jag är kortast i denna buss och mina ben är rejält trötta nu.. Har är inget oväder men vägarna är inte fina.

I morgon ska jag åka på en Cinderella kryssning med jobbet. Jag känner inte alls för det, dels för att det inte är kul att vara i från familjen och dels för vädret. Det skulle visst snöa 14 cm över Stockholm i morgon. Inte kul! Att själva båten här fått ett så väldans dåligt rykte också gör inte saken bättre. Supa och knulla, det vet ju ALLA att det är därför man åker..men i vårt fall åker vi med båten för att det är ett enkelt sätt att samla så många människor på samma ställe. Jag menar, vilket hotell kan skaffa sovrum och konferensrum till över 600 personer?