Nu är det äntligen över!


Operationen har gått jättebra!
Däremot gick inte uppvaket så bra. Annie blev överdoserad av ryggmärgsbedövningen och därför tog det ca 7 timmar istället för ca 2 timmar, som det brukar ta. 
Eftersom jag har lite datastrul får ni nöja er med denna infon.
Nu vet ni att Annie mår bra.
Hon har ätit några mackor och har inte ont (för tillfället iaf)!

Dags för inskrivning!

Det är måndag, klockan är runt 10.00 och vi är förhoppningsvis framme på avdelningen - BUS 62. Det är 4de gången Annie är här för operation. I morgon ska hon göra den 2a benförlängningen, den vi aldrig trodde att hon skulle behöva genomlida.

I dag är det inskrivning, vi ska få ett rum. Nicke och Signe ska få ett rum på anhörighotellet. Vi ska träffa Dr Gunnar, såklart! Kanske till och med Dr Henrik, jag undrar om Annie kommer i håg honom. Gunnar är skillnad, han har ju varit Annies ortopedläkare i 12 år. Vi ska träffa sjukgymnaster, kolla in lekterapin och lekrummet. Var kiosken finns!

Uppdaterar senare..




(Tidsinställt inlägg)

LaserDome

I dag har vi varit i Halmstad och spelat Laserdome. Vi var där med Nickes bror med familj. Det var så himla kul! Vi körde dubbelt pass och båda gångerna fick vi köra mot okända. Jag längtar tills nästa gång. Efteråt var vi i Skeen och åt allihopa. Jag känner verkligen att vi tillbringar alldeles för lite ensamtid med denna familj. 

I morgon är det städning inne, städ i trädgården, packning som gäller. Ska även lämna nyckel till husvakten som ska bo här!   

Vi ska vara på sjukhuset måndag till fredag, fast det finns vissa saker hon måste kunna klara av innan vi åker hem, så kanske lördag (även om jag inte tror det!)

1 dag kvar..

1 dag kvar sedan har Nicke semester!

I morgon ska jag börja packa, för att få en genomtänkt packning med oss. Signe och Nicke ska sova på patienthotellet, så hon behöver sängkläder, saker, kläder, välling och flaskor där. Sen ska de vara med oss på avdelningen på dagarna och då behöver hon massa saker där. Sjukhusområdet är stort och man vill inte gärna "springa" till rummet för att man har glömt något.

I dag har jag och Edvin hjälpts åt att fixa på hans rum. Vi har lagt in en extra sängplats (uppblåsbar) där någon kommer att sova. Vi vill inte ha Annie nere i källaren i början. Antagligen får Edvin sova på madrassen för han väger minst och han är dessutom den enda som vill göra det!

Rullstol och andra hjälpmedel är fixat!
Husvakt är fixat!
Vinst över tvättkorgen är fixat!
Jag har ringt och kollat lite grejer med hotellet!

Packning
Städning
Roligheter på lördag
Städa bilen


En tur till Växjö!

I går var vi i Växjö och provade ut / hämtade en rullstol till Annie. Vi fick även med en duschpall och kryckor hade vi hemma sedan den sista knäoperationen. Nu ska vi bara ha tag på "muffar" till kryckorna, så de blir lite mer bekväma att använda.



Annie med sin rullstol, lite större än den hon hade sist. Det enda orosmonentet var om den och Signes vagn skulle få plats i bilen tillsammans och jodå, det gick! Fast det får inte plats så mycket mer..



Mina fina barn i bollhavet på barn-rehab i Växjö!

Jag hittade några!

Vi var ute i skogen och skulle hämta lite kantareller i går. Ja, det är faktiskt så nu - man beöver knappt leta, bara att åka och hämta.

Vi har burit hem massvis med kantareller och nu ångrar jag att vi inte har vägt dem. Hade varit kul att veta. Signe hänger med på våra svampturer, de stora barnen slipper oftast. De vill inte föjla med och då blir det lugnast så. Fast de äter dem mer än gärna. De flesta kantareller har vi bara stekt och haft till macka, kanske med stekt ägg och rödlök. Vi har även gjort kantarellpizza, såser, grytor mm. Ca 15 liter har jag förvällt och fryst in. De ska vi njuta av senare i höst.

De sista två veckorna har vi letat efter trattkantareller och igår hittade jag några - 4 stycken för att vara exakt! De stod i en backe och vi började genast leta efter fler men eftersom de ser ut som löven gör nu orkade vi inte leta så länge.


Förvälla kantareller

Rensa och dela kantarellerna i lagom bitar
Lägg dem i en gryta på mellanvärme
Tillsätt inget vatten/smör eller några kryddor
Vattnet som är i kantarellerna liggerr snart i grytan
låt det koka bort och sedan är det färdigt
Det tar ca 20 minuter



Titus Fredrik Bruce Karlsson - döpt 17 september 2011 Annelundskyrkan



Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
Att man är så betrodd
att stå ett liv så nära

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band
Så själsligt är man nära
fast man bara ses i bland

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl
För man har fått i uppgift
att se till barnets väl

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
Att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har


Prat med fröken

Redan innan skolan började informerade vi Annies mentor om att det snart blir operation, även gympaläraren pratade vi med då. I dag är det dags igen, att prata med fröken. Nu vet vi mer detaljer och vi måste lägga upp en planering för skolarbetet.
Även innan operationen kommer Annie behöva lite ledighet. Vi ska träffa sjukgymnasten, vi ska till hjälpmedelscentralen i Växjö. Annie måste även dra ut en tand och det måste göras innan. Efter op är det helt enkelt inte läge.  

Nu när det börjar ringa sjukgymnaster och annat sjukhusfolk känner man verkligen att det närmar sig, det börjar kännas lite nervöst. Men OJ, så skönt det ska bli när det är över!


Mindre än två veckor kvar!



Den 27 september är det dags igen!

22 Mars 2005

För att göra en lång historia kort:
När min dotter Annie föddes 20 Maj 1999 var hennes högra lårben 2 cm kortare än det vänstra. Vi fick mycket liten hjälp på sjukhuset i Ljungby så jag letade upp en ortoped på egen hand till henne. Jag hittade Dr Gunnar Hägglund i Lund, som är just barnortoped - VÄRLDENS bästa!

Annie var 6 år och det var dags att göra en benförlängning på lårbenet där det nu skilde 7 cm. Operationen var jobbig och det var även tiden efter. Annie var i minsta laget för en så här stor operation och hon förstod inte riktigt när man pratade med henne om vissa saker. Annie hade en liten rullator till vardags men även en rullstol. Tyvärr vägrade Annie att stödja på sitt ben, av rädsla för att det skulle göra ont. Det gjorde att allt tog längre tid, som läkning runt pinnarna. Sjukgymnasten slet sitt hår för att få ungen till att stödja på benet, men förgäves. :)

Tyvärr kommer vi inte i håg exakt hur länge Annie hade sin ställning men vi ska ta reda på det!


På kvällen efter operationen. Annie är mycket trött och medtagen


Röntgenbild tagen i samband med operationen


På omläggningsbesök hos distriktsköterskan fick Annie alltid klistermärken


Två dagar efter att ställningen var borttagen bryter Annie benet på rasten i skolan - men det är en annan historia!

Detta är Sarah!

Detta är mina barns kusin, alltså min brorsdotter. Sarah. Hon är 21 år och bor i Malmö. Hon har sambo och är bonusmamma till tre flickor.
Omständigheter har gjort att vi inte har haft möjligheten att växa upp tillsammans och det är jag mycket ledsen för. Jag längtar tills jag får lära känna Sarah på riktigt och träffa henne igen!



1990


2009


2009

Är detta normalt?

Är det normalt att en bebis på 9 månader klättrar? Ja, som ni ser gör vår det i alla fall. Upp på stolen kom hon hur lätt som helst och när hon hade kommit på det så skulle hon göra det om och om igen. Sedan skulle fröken upp i soffan, men då sa jag bestämt nej! Hon går även med stolen, hon puttar den framför sig. Som ni ser på den 2a bilden nedan är hon också full av blåmärken, men hon är VÄLDIGT framåt!






Vanish!

Jag har fått chansen att prova på hela Vanish sortiment, genom Buzzador - mun till mun marknadsföring! Det passar bra i en familj med tre barn, ca två maskiner tvätt blir det hemma hos oss varje dag. Hoppar man över någon dag blir det lätt tvättberg - och det är tråkigt. Jag tvättar för fullt och använder Vanish på olika sätt.



Jag testar vidare och berättar mer om Vanish, förvånande stora sortiment en annan dag.

Signe gungar



I bland på kvällarna och helgerna går vi till dagis så att Signe får gunga. Gissa om hon älskar det! Denna veckan ska vi ställa Signe i dagiskö, så det är ju skönt att hon får vänja sig lite sakta med gården i alla fall, tills det är dags! 

Hällevik 2011

I helgen var vi på den årliga släktträffen i Hällevik. Det är lika skönt att komma dit varje år, detta året var nog det som var mest annorlunda eftersom det var så många små barn. Grillkväll på fredagen och kräftskiva på lördagen. Tipsrunda och andra lekar.  

Kusiner och nästkusier - för mig är det viktigt att de får växa upp tillsammans!



Från vänster: Edvin Signe (i knä) Diella Jennifer Zoie (i knä) Arwen Ebba (i knä)
Annie Titus (i knä) Maximus och Harley


RSS 2.0