Hallå Caroline

Jag skulle tycka att det vore roligt om någon i Osby tog på sig att ordna ett "kalas". Det känns som att det händer mycket i släkten nu och då borde det väl vara dags att träffas. Knytkalas kanske, kunde vara passande?

Eller vad tycker ni?

Innan Signe kom bråkade vi aldrig, Nicke och jag. Barnen brukar fråga om det, om vi aldrig bråkar och varför vi inte gör det. De jämnför det med en annan familj i deras närhet där föräldrarna bråkar ofta, riktigt ofta tydligen. Det är väl märkligt för dom att det är så stor skillnad.
Men nu sedan Signe kom har jag kommit på att vi har typ snäst åt varandra ett par gånger. Inte bråkat, för vi har inget att bråka om. När Signe skriker och man inte vet riktigt varför är det ganska jobbigt., särskilt för Nicke för detta är så nytt för honom. Jag försöker visa honom hur han ska göra men hon är mycket lugnare när hon är hos mig. Jag antar att det är för maten och kanske för att vi redan har varit tillsammans så länge.
Däremot kan jag känna att eftersom Nicke är på jobbet hela dagarna borde han ta henne när han kommer hem, även om han inte riktigt vet vad han ska göra med henne. Det blir väl lättare när hon blir större så man kan leka och kommunicera med henne på ett annat sätt.
Jag försöker hinna med så mycket som möjligt när vi är själva på dagarna men tiden går snabbt! Är hon vaken går man med henne i famnen och jag vill inte "lasta" över henne på Annie. När Signe blir större och äter välling på nätterna i stället kommer det också att bli bättre, då slipper jag ta varje nattamål.

Tiden var bokad till förra veckan, den 22 dec. Jag bokade den först till Annie som sedan inte ville ha den. Eftersom jag glömde avboka den fick jag ta den själv. Tyvärr missade jag att det var den 22 de, jag trodde att det var den 23 de. Då ringde frissan och var sur. "Kan du komma hit på ett par minuter?" Nä, sa jag. Jag bor inte i stan. Jag erbjöd mig att betala "straffavgift" för jag förstår ju att det blir missad inkomst för henne. Men det ville hon inte. Så vi bokade om tiden tills i går och jag var sen, så hon hade ringt hem och Annie svarade att jag var på väg.

När jag kom dit sa jag: Ursäkta, jag är lite sen! Jag vet. EN KVART! sa hon. Frissan var skitsur. Jag sa att jag inte har hunnit tvätta håret och är det något i det så är det kräk. "Jag hinner inte tvätta ditt hår nu, sa hon. Det hinner inte jag heller sa jag. Min man kommer strax med vår nyfödda dotter och är hon hungrig så måste jag ta hand om henne.
Efter hon hade klippt min lugg och det yttersta av topparna på längden, betalade jag (350kr) men hon frågade inte om jag ville ha en ny tid. Hon ville inte att jag skulle komma dit igen men det gör inget, jag hade inte tänkt att göra det heller.

som den ju bör vara. Annie och Edvin åkte till pappan, så här hemma plockade och tvättade vi mest. Myste i soffan osv..

Jag fick det första fotot på Signe när hon skrattar. Kolla så härligt det ser ut!

 

Signe och pappa busar. Juldagen 2010

Vi har överlevt julafton! Jag tänker inte skriva så mycket om det men det var kanon. Vi hade det jättebra hos både Niclas föräldrar och hos lillasyster. När vi skulle i väg hade vi bråttom så vi hann inte ta foto på alla tre barnen ihop så jag tänkte göra det i veckan i stället.
Bilder får ni här i alla fall.



Signe och gammelmorfar Rune, 23 Dec 2010



Farmor och Signe, Julafton



Signe tackar, med farfars hjälp tomten för sitt paket. Tomten är Signes kusin Oscar.



Mormor och Signe, Julafton

I går vaknade jag och hade ont i det vänstra bröstet. Först trodde jag att Signe hade sugit fel och att det var därför det gjorde ont. Det var det inte, det var mjölkstockning i en kanal på undersidan. Där problemet sitter är det varmt, ömt och lite svullet. Jag läste på om det och det enda sättet att bli av med det är att bebisen suger/ att man pumpar ut. Vid middagstid frös jag så jag skakadde fast vi hade strax över 20 grader här hemma. Vid det laget gjorde det så ont att jag bara grät, Annie fick hjälpa mig att bära in Signe till sängen. Där låg jag med byxor och två täcken på mig. Jag fortsatte skaka och var helt iskall. Signe åt, på det onda och jag grät. Sedan somnade vi och sov i 3 timmar. När jag vaknade var jag yr och kände mig helt svimfärdig. Jag kunde fortfarande inte lyfta Signe.
Nicke var inom Apoteket på vägen hem och storhandlade. Han köpte en pump, napp, flaska, värktabletter mm. Han handlade för över 800 kr! Tur att det var han, för jag har ju en tendens till att snåla.

I dag har jag fortfarande feber och det är inte längre täppt men inflammationen sitter ju kvar och det gör jävligt ont. Jag hoppas att jag får bukt med detta, för det var ju bland det jävligaste jag har varit med om.

När Signe och jag kom hem från Lagan så backade jag ner bilen på vår infart. Jag ställde den inte på platsen där den brukar stå. Jag tänkte att jag skulle skotta den delen, där finns plats för två bilar och Nicke hade den andra. Så tomt var det, förutom snö.

Jag gick in och matade Signe och samtidigt ringde jag upp min vikarie på jobbet, som hade sökt mig innan. Han frågade om jag var hemma och sa att han skulle komma till migg om en stund. Signe åt och somnade och sen plockade jag lite här hemma, satte igång kaffe osv.. Det dröjde längre än beräknat innan vikarien kom men när han gjorde det så hade han med sig bla en julblomma. Vi pratade en stund och sen åkte han. Jag som hade glömt bort allt vad snö hette, la mig en stund för att vila innan Signe vaknade.

Sen vaknade hon och skulle äta. Efter ett tag hörde jag att Nicke kom hem och ett par sekunder senare en smäll. Har du hört två bilar krocka så vet du exakt hu det låter. Jag for upp och ut och visst hade han backat rätt in i den stora bilen. Det var mörkt och det hade snöat lite på Skodan och dessutom pratade Nicke i mobilen. Fast det r klart att jag vet att det var mitt fel. Det enda som hände var att nummerplåten knäcktes. Som tur väl var!

Nu har jullovet börjat och förhoppningsvis kan jag få hjälp av barnen och skotta av gården!

1a Bvc besöket är nu avklarat! Signe väger nu 3995 g och hon har växt 2 cm sen hon föddes. Fast hon är så liten känns hon ändå mycket större. Jag gissar att det beror på att hon fixerar ögonen nu. På Bvc vr det inga andra besökare i dag, de flesta hade tagit "jullov" även från det. Efter Signe var vägd och mätt satt vi kvar så hon kunde äta lite, sen åkte vi hem till fam Eckerbom och fikade.

Nu är vi hemma igen, Signe sover men tyvärr kan jag inte joina henne för jag väntar besök.

Fast jag vete 17 vad jag har gjort?? Vi har haft besök, både av Joche och grabbarna och av Ingrid och Pierre. Signe fick en "Min första bok" av Joche och Carro och en Laban-snuttefilt av Ingrid och Pierre. Signe blev jätteglad. Tyvärr inte så glad att hon kunde belöna sina besökare med liiite vaken-tid men hon blev glad ändå!

Edvin har varit hos Jeremia hela dagen och Annie har varit med Matilda hela dagen.

På måndag ska Nicke börja jobba igen. Jag önskar att han kunde vara hemma längre. Denna vecka ska han fortsätta att köra på hemmaplan, skönt det i alla fall. Jag måste försöka hitta lite rutiner att ruta in livet i. Jullovet börjar på tisdag, så på onsdag blir det sovmorgon. Nu blir det duschen sen sängen!!

I dag har vi varit i stan mest hela dagen för att köpa de "sista" julklapparna. Innan Signe kom så hade vi inte köpt några klappar alls, jag mådde inge vidare och springa i affärer var inte så aktuellt. Sen kom Signe, med tröttheten och allt annat som det innebär.
Så nu har vi haft lite panik men det känns som att vi börjar komma upp på banan!

Signe sov nästa hela tiden vi var på stan, när hon började vakna till gick vi till Peking och åt lunch. Tanken var ju att Signe också skulle äta men hon vägrade vakna riktigt och ville inte alls äta då, istället vaknade hon vrålhungrig när vi var på Maxi en halvtimme efter vi hade lämnat Peking. Jag fick ila ut till fikahörnan medans Nicke handlade färdigt.

När vi hade kommit hem var Lillan här en snabbrunda för att hälsa på Signe!

När Signe föddes (söndag) vägde hon 3675g. När vi var på läkarundersökningen (onsdag) 4 dagar efter vägde hon 3510g. I går (onsdag) vägde vi henne igen och då vägde hon 3900g. Bvc sköterskan blev lite chockad!
  

För 1 vecka sen hade vi inte Signe här. Som vi längtade, vi visste ju att hon inte var långt borta. Men nu börjar vi komma in i det. Det är så otroligt hektiskt men ändå går allt i slow-motion. Signe är jättesnäll, äter och sover som en bebis ska göra. Även på nätterna går det bra. Hon vaknar 2 gånger per natt, äter 1 timme åt gången och sedan sover hon till 08.30 ca. Hennes mage börjar komma i gång på riktigt med, hon bajsar varje gång hon har ätit och det är jobbigt på natten men skönt att det fungerar.




Vårt hem har plötsligt blivit väldigt rosa!

Nu är klockan halv 11 på kvällen. Jag funderar på vad jag har gjort idag.

Vi var med Signe på läkarkontrollen på bb kl 09. Signes farmor var här vid kl 16. Sen gick vi en runda runt kvarteret, barnen lekte i snön. 

Det är vad vi har hunnit med på hela dagen! Helt sjukt, att en så liten människa kan komma och förändra så mycket. Vi är hemma och tillsammans hela tiden, Nicke och jag ändå ser huset ut som en katastrof och vi hinner ingenting!  
Jaja, i morgon är en annan dag och energinivån är kanske liite högre..vad vet jag!



Tack för era gratulationer, det värmer att ni tänker på oss. Jo, Milla: det är bestämt att hon ska heta Signe. Det passar henne perfekt och dessutom var det väldigt roligt att mamma kom på att mormor hade en halvsyster som hette Signe. I hennes mellannamn kommer också finnas ett släktnamn, fast från Nickes sida. Ni får hålla er till tåls om det! <3

Söndagen den 5 december, andra i advent föddes vår lilla dotter Signe.
Kl 06:01 var hon ute, 3675 g och 50 cm lång. 


Jag gick över tiden som ni säkert vet. När Signe föddes var jag i V 40+6. På lördagen ringde en vän och vi började prata om olika sätt att få igång förlossningen. Hon tyckte att jag skulle prova Resinolja. Vi pratade om det eftersom jag inte visste något om det alls.
Resinolja är laxermedel, en riktigt tjock olja. Man dricker 60 ml ihop med apelsinjuice eller mineralvatten, sedan väntar man. När tarmarna jobbar så sätter det också i gång musklerna i livmodern och värkarna kommer. Jag drack oljan kl 18.00 ungefär. Det tog en timme, sen satt jag på toa i flera! Klockan 23 gick vi och la oss och skulle vila lite.

Jag har faktiskt inte tid just nu att skriva mer, så resten får ni höra senare!

 

Webbisbild!

I kväll är det julbord på jobbet. Det känns otroligt tråkigt att missa det. Vi har julbord tillsammans med två andra butiker i närheten och de ska åka till Isaberg. De har alltid en stor show med uppträde.

I morse när vi vaknade så sa jag till Nicke att vi kanske skulle följa med på julbordet i alla fall. Bebisen verkar ju ändå inte vilja komma ut! Han verkade inte tycka att det var en allt för dålig idé, vi kanske skulle göra ett besök på förfesten.. Den kommer också vara i närheten av Värnamo, om det nu skulle vara så att man måste ta sig till förlossningen.




Ps, nu när det snart är 2 advent så har du väl inte glömt att byta batteri i brandvarnaren!

I förrgår började jag få sammandragningar vid 16-tiden. De höll i sig hela kvällen, dock inte så täta eller särskilt smärtsamma men de höll i sig på natten och vid 03.30-tiden väckte jag Nicke. Då hade jag ca 8 minuter mellan värkarna. Nicke var uppe och hämtade Alvedon och sen låg vi och pratade lite. Efter ett tag slumrade jag till och när jag vaknade var värkarna borta! F*n, så frustrerande! Jag kände mig rätt mörbultad och trött på morgonen men vi trodde ändå att vi kunde få igång det så Nicke stannade hemma och vi begav oss ut för att handla.

Inget hände på hela dagen!

Men i natt har jag sovit hela natten (bortsett från något toabesök såklart) och när jag vaknade kände jag att det moler längst ner i livmodern och i korsryggen. Jag har haft ett par ganska starka sammandragningar. Så ja, antingen är det förarbete eller så kanske lill* bebisen kommer idag.

Enda nackdelen om bebisen skulle födas i dag skulle ju vara att jag måste vara i från familjen en hel del över helgen. Det gillar jag inte. Helg är helg! 

Trött på att vänta är jag - jag vet att ni också är spända så jag försöker uppdatera här, så ni slipper ringa mig. Jag hoppas att ni förstår och det ska bli kul sen att äntligen få visa upp vårt underverk för er sen.

V 40+ 5 

I går fick Annie båda två förbuden som står i rubriken.

Det hela började i måndags efter skolan. Normalt sätt är måndagen den dagen hon efter skolan ska planera sin vecka för att alla läxor ska bli gjorda, aktiviteterna ska få sin tid samt tid för kompisar och jobb. (Annies aktiviteter är gympa, pilates, kören och miniorerna. Lörd och Sönd säljer hon kvällsposten) Annie får 40 kr i veckopeng och då ska hennes rum vara städat samt att hon ska hämta posten.

Men i måndags efter skolan kom hon hem utan posten, med en kompis och de hade bestämt med kompisens mamma att de två skulle åka in till stan med buss för att shoppa. Den andra tjejens mamma var redan på väg i bilen för att köra hit till byn med pengar till sin dotter. De skulle ta bussen tillbaka hit sen också.

Jag tyckte inte att jag kunde säga nej, när hennes mamma hade fått köra extra för detta osv..

De missade bussen hem, så den andra mamman fick åka in till stan och hämta dom. Annie ringde inte ens hit för att tala om att de hade missat bussen och skulle bli sena.

I går innan skolan sa jag till henne att hon inte behövde ringa från skolan och fråga om hon fick vara med någon, det brukar hon annars göra. Okej, sa hon och när skolan var slut kom hon hem utan posten och med en kompis! Då skulle dom vara ute och åka pulka! Glöm det, mena jag på. Kompisen fick gå och annie skulle äta mellanmål och sedan göra sin engelska läxa. Den läxan var rätt stor denna gången. De skulle skriva om en fritidssysselsättning. På engelska alltså, sedan ska dom läsa upp det dom har skrivit för hela klassen och det ska ta två minuter.
Annie skrev en text om dans (!), när hon läste upp det för mig tog det knappt 30 sekunder och hälften var lögn. Då tyckte jag att hon skulle skriva en text om något hon kan stå för och vet mycket om. Då kom vi överens om att hon skulle skriva sin text om Colan, hästen hon brukar hjälpa till att sköta om.

När hon började skriva sin första text såg jag att hon satt ock smsade i stället, så jag tog hennes mobil och sa att hon fick tillbaka den efter hon hade gjort klart läxan. Jag la mobilen i vardagsrummet men ändå så var hon framme och smsade flera gånger när jag inte var i närheten. Då sa jag till henne att jag tar mobilen från dig i 1 vecka. Hon blev jättearg och skulle varken göra klart läxan eller äta kvällsmat. Jag försökte prata med henne, men hon vägrade så då la jag på ett utegångsförbud i 2 veckor. Gymnastiken och kören räknas inte in i detta. Efteråt ångrar jag att jag sa 2 veckor, det hade räckt med 1.

Även att jag behövde ta mobilen från henne känns inte bra. Särskilt inte nu när vi väntar på bebisen men det behövdes. Det irriterar mig även att hennes kompis inte kunde respektera att Annie var upptagen med läxor. Det var samma som var här efter skolan, efter en stund ringde on och jag sa till henne att Annie skulle ringa när hon var klar med sina läxor och ändå skickade hon typ 10 sms under tiden. Hon kunde ju passat på att göra sina egna läxor under tiden!

På kvällen pratade vi igenom vad som hade hänt och även hur vi vill att vi och saker ska vara.

Vi har varit hos barnmorskan två gånger denna veckan. I måndags och i morse. De vill att jag ska komma på extra kontroller eftersom jag någon gång har haft lite högt blodtryck och huvudvärk ett par gånger. I måndags skrev Eva i journalen: Rekomenderat patienten att inte äta så mycket sött. Natten till måndagen låg jag vaken flera timmar och min mage kurrade så högt att jag trodde att nicke skulle vakna. Till slut stod jag inte ut, utan gick upp för att äta. Återigen ville jag inte störa Nicke så jag kunde ju inte köra i gång micron. Då fick jag ta vad som fanns. En banan och en liten skål med chokladpudding. DET var inte bra för sockret i urinen kan jag berätta. Dom fick ju spader på Mvc!

I alla fall så frågade Eva om jag ville att hon skulle känna hur det stod till där nere och det ville jag ju klart. Särskilt eftersom jag hade väldigt mycket sammandragningar i helgen. Hon sa att det är mjukt och fint, öppen 2-3 cm. Tyvärr är bebisen inte riktigt fixerad och därför ligger huvudet för högt upp, så den trycker inte på. Däremot så kände hon bebisens huvud! Det kändes skönt att få veta att det har börjat öppna sig, falska värkar känns inte så jobbigt när man faktiskt förstår att de gör nytta ändå. Det spar ju mycket arbete sen när det verkligen gäller.

Så nu väntar vi bara på värkarna.


Måndagens SF-mått V 40+1: 37 cm