Hemlängtan

Jag har redan hemlängtan. 116 km kvar, snart ska vi stanna och äta middag. Men jag hade hellre vänt och åkt hem igen. Jag behöver inte ens anstränga mig för att kunna känna familjen i mina armar. Att veta hur det känns att hålla om varje person, t om katten. Ovädret som alla har pratat om sedan i helgen lyser med sin frånvaro. Någon sa att det hade blivit uppskjutet tills idag men ännu har jag inte sett något som tyder på något onormalt. Stundtals skiner solen genom något moln och det känns härligt, att få se en gnutta sol.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0