Caroline

Äntligen är lilla bebisen 9 veckor. Jag känner varje dag hur livmodern växer. Det känns ungefär som mensvärk,  kramp och värk. Det är ändå rätt kul för man känner verkligen att något händer. Nu är bebisen ca 3 centimeter lång. Den har fingrar men den har inte öppnat ögonen ännu.

Mitt illamående har nästan helt gått över, det kommer bara tillbaka stundtals. Det är jäkligt skönt.

Det ska bli så otroligt skönt att få vara hemma sen, när bebisen kommer. I mitt arbete  finns ingen möjlighet att gå ner i tid. Jag har mått väldigt dåligt över att jag inte har kunnat vara hemma mer med barnen. Edvin som bara bor hos oss varannan vecka och Annie som har så svårt för vissa ämnen i skolan. Men sen ska jag bara vara hemma med barnen - alla 3 barnen. Tre barn. Just det!  

Oj, vad tiden går. Enligt uträkning från första dagen av sista mensen är jag i vecka 6 + 6 dagar. Vår bebis har legat i min mage i 7 veckor strax. Symptomen bara ökar. Jag har en hemsk huvudvärk i dag. Det beror säkert på att jag inte har druckit kaffe på flera dagar. Jag blir spyfärdig bara Niclas kokar kaffe, av doften och av hans andedräkt efter han har druckit kaffe. Jag klarar inte av att vara nära honom. Dofter över huvud taget gör mig illamående. Jag kan inte äta stekt mat. Äter en massa fil och flingor samt annan mat som inte luktar så mycket. Illamående ska man ju bara inte snacka om - eller? Jo,  jag mår klart illa precis hela tiden.

Som sagt, tiden går snabbt och snart är nog dessa jobbiga symptom över. Hoppas jag.

Jag vet knappt vad jag ska skriva. I torsdags på jobbet åkte jag ner till Apoteket och köpte ett 2pack gravtest. Min mens brukar vara ganska oregelbunden så hoppet har ju funnits där förut. Illamående och ömma bröst kommer alltid som ett mail i inkorgen en vecka innan mens. Nu höll det i sig längre och därför köpte jag testen. Innan jag gjorde testen hoppades jag att det skulle vara positivt, så jag kunde ge det till maken i sitt påskägg. Helt perfekt! Hahaha.. Jag gjorde testet på lunchen och det var positivt. Shit. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag gjorde det andra lite senare, också det var positivt.