Sjukgymnastik i bassängen!

I dag har Annie tränat i bassängen. Det var stor skillnad på sättet att träna. Som de flesta vet, är det mycket lättare att röra sig i vatten och det var inget undantag för Annie. Hon var så glad, jag har inte sett henne så glad på ett par månader. Hennes sjukgymnast är på kurs hela veckan, så Annie hade en kille idag i stället och det funkade jättebra.

Det var säkert inte lätt för Annie att ta av sig morgonrocken och visa upp sig för alla i bikini. Där var två sjukgymnaster, en prao (som går på Annies skola) och ca tio äldre. När Annie tog av sig morgonrocken, kändes det som att det blev helt tyst i lokalen. Alla tittade på henne, men hon gick ner i bassängen med högt huvud. Jag frågade henne om hon tyckte att det var jobbigt att praon var där men hon svarade nekande. 

I morgon är det sjukgympa igen och då ska vi boka en ny tid till bassängen! 

I dag var vi tillbaka i Lund

I dag var vi tillbaka i Lund för första gången sedan operationen. Mamma bytte sin lediga dag så att hon kunde följa med. Det var skönt!

Det som stod först på agendan var röntgen (oj, vilken modern apparat de har!), sedan möte med Annies ortoped Gunnar och hans "lärling" Henrik samt möte med sjukgymnasten. Jag vet inte vad doktor Henrik hade sagt om han hade hört mig säga att han var Gunnars lärling men det är så det verkar vara. Henrik var även med vid Annies första benförlängning.
Nu har vi förlängt Annies lårben med knappt 3 cm. 3-4 cm återstår! Gunnar och Henrik tyckte att det såg fint ut och det var en fin massa som var mellan skelettet.

Sjukgymnasten tyckte att Annie var okej tränad men inte mer. Jag menar alltså hennes ben. Hon fick några nya övningar som hon ska göra henna, hon fick även tillåtelse att träna i bassängen på sjukhuset och det är ju jättebra. Bada är alltid kul och i vatten är ju känslan för kroppen inte samma som på land. Ett stort steg framåt alltså!
Annie förstår nu att om hon inte tränar mer och effektivare så måste vi skruva benet långsammare och då får hon ha ställningen längre tid.

På BUS (Barn och Ungdomssjukhuset) firade de 10 år i dag, så när vi gick igenom där för att gå till P-huset fick vi i oss varsin bit tårta och fick höra lite livemusik.

Signe har varit jätteduktig i dag. När man ska i väg så här är man alltid lite orolig att hon ska vara på ett "dåligt" humör och bara gnälla hela dagen, men det gick över förväntan.    

Om två veckor ska vi tillbaka för att justera ställningen lite!

Uppdat Annie

För två veckor sedan var vi på en akutröntgen. Annie hade ramlat 3 gånger och det började bli infekterat i såren. Hennes läkare ville att vi skulle se hur det såg ut innuti. Är man bara på röntgen, som vi var gången innan detta så får man ingen pappersbild men nu fick vi träffa en ortoped också, då fick vi även två bilder med oss hem - och det vill vi ju ha till Annies album. För två veckor sedan hade hennes ben blivit nästan 2 cm längre.



I morgon ska vi till Lund för en ny röntgen och en träff med hennes läkare, Gunnar. Det ska bli intressant och se hur mycket längre det har blivit nu.
Tyvärr ska jag åka ensam med tjejerna, det känns inte roligt. Mycket fokus kommer att ligga på Signe, kanske vid fel tillfälle och vi kan inte heller åka tåg när Signe är med. Eftersom taxi är nödvändigt då och det går ju inte utan bilbarnstol.

Sjukgymnastiken går hyfsat, hon är rätt lat, lilla damen och gör helst inte hemuppgifterna. Om jag påminner henne snäser hon av och struntar i att göra uppgifterna. När Sara (sjg) frågar hur det har gått hemma, får man sitta och skämmas. Jag skäms för att jag inte kan få henne att förstå hur viktigt det är med sjukgymnastik. Hon har ingen kämparglöd och jag kan ju bara försöka motivera ochh peppa henne. Jag kan ju inte göra övningarna åt henne. När vi är hos sjg är det inga problem, där tränar hon aktivt i ca 30 minuter.

Ps, Längst upp på bilden syns 4 små skruvar och en platta. Det är en gammal lagning som Annie fick när hon bröt benet i en utelek i skolan Sep - 06. Det var direkt efter den första benförlängningen var färdig.

Nu är Annie klar för skolan!

I dag har Annie varit i skolan. Inte fulldag, det är för tidigt, hon var där 3 timmar och det gick jättebra. Annars går det fortsatt bara bra, vi åker till distriktssköterskan 2 dagar i veckan för omläggning och sjukgymnasten för träning 2 ggr i veckan.

Äntligen hemma!

I går var både doktor Henrik och sjukgymnast Sara överens om att vi skulle få åka hem. Åh, vilken skön känsla. En vecka på en hård soffa med konvex liggyta på, hade förstört min rygg så jag varken kunde sitta, ligga eller stå. Dessutom var saknaden stor efter familjen, både för mig och Annie.

Jag fick sms av Nicke som sa att han hade fått tid på vårdcentralen till Signe 14.30, så då blev det lite komplicerat. Han skulle inte kunna vara i Lund före klockan 17.00.
Då kom jag på att vi säkert skulle kunna åka tåg till Älmhult och mycket riktigt, det gick alldeles utmärkt. Det går ett tåg i timmen däremellan. Taxi från sjukhuset och tåg till Älmhult för en vuxen och ett barn kostade inte ens 250 kr. Som hittat. Vi hade ganska mycket packning men med en massa jävlar-enamma så gick det alldeles utmärkt. Strax efter 16 var familjen åter samlad. Det var så himla skönt. 
Väl i Ljungby beställde vi Thaimat och köpte en tårta (eftersom det var Nickes födelsedag) och tog med hem. 

Natten har varit sådär. Signe har velat ha en del uppmärksamhet och Annie skulle ha smärtstillande klockan 03.00. Efter det sov alla gott för Signe väckte oss först 07.20, perfekt tid att gå upp. 

Nu på förmiddagen har vi tvättat och plockat här hemma, det hade kommit lite på efterkälken men var ändå överkomligt.   

Ps, i dag är Signe bättre. Hon fick Brickanyl som hon får 3 ggr/dag.

Lunds Domkyrka

I går kväll bestämde vi oss för att gå tillbaka till Domkyrkan, för att gå på högmässan. Det var väldigt upplyftande. Vilken imponerande mässa och vilken imponerande kyrka! Efter mässan stannade vi för att titta på det underbara uret.

"Två gånger om dagen spelar en av Domkyrkans främsta sevärdheter In Dulci Jubilo. Uret är fascinerande både för dess prakt men lika mycket för dess mekanik och konstruktion."








I dag har Annie gått i trappor en stund och övat på att böja sitt knä!

Dag 6 - V 1


Annie första gången hon är uppe på benen efter operationen. Fredag.

Det går bra för Annie. Hon tränar med sin sjukgymnast varje dag och Gunnar är här varje dag och kollar till allt. All personal är jättebra (nästan) och vi har ett eget rum. Tis - onsd låg här en pojke ca 4 år, som hade brutit armen.
I går fick Niclas och Signe åka hem för Signe blev så förkyld, vi vågade inte ha henne kvar här. Det finns ganska många allvarligt sjuka barn här. På kvällen efter de hade åkt hem var det som att Annie bestämde sig för att kämpa - kämpa för att vi kanske ska få komma hem på måndag istället för tisdag. Saknaden efter Signe och Niclas är enorm, och det är jättejobbigt att vår lilla solstråle inte är här längre.

Så Annie kämpar, i gårkväll duschade hon och lärde sig gå på toaletten själv. Hon var uppe flera gånger och gick i gåstolen och övade. 
I dag har Annie gått på kryckorna flera gånger och hon är jätteduktig. Hon traskar här fram och tillbaka i korridoren. När hon använder kryckorna går en av personalen bakom henne och sen kommer jag med rullstolen. När hon går med gåstolen, gör hon det ensam och rör sig över hela avdelningen, det finns stolar utplacerade lite överallt så att hon kan sätta sig och vila om hon vill. 

I dag har mormor och Stig varit här och hälsat på. Skönt det, då försvann denna dagen fortare. Mamma hade gjort fläskfilegryta och potatisgratäng. Ett gott avbrott från Viktväktarnassoppor, frusen spagetti bolognese från påse. Dessutom fick jag en bytta med mat tills i morgon. 
Vi gick ner till stan, en runda in på KappAhl och en runda in i Domkyrkan. OMG! Vilken kyrka! Efter vi kommit in fikade vi ostkaka som mamma också hade med sig.
Nu i kväll har vi gått en runda och utforskat sjukhuset llite, sedan har vi ätit rester och kollat på film.


Nu är det äntligen över!


Operationen har gått jättebra!
Däremot gick inte uppvaket så bra. Annie blev överdoserad av ryggmärgsbedövningen och därför tog det ca 7 timmar istället för ca 2 timmar, som det brukar ta. 
Eftersom jag har lite datastrul får ni nöja er med denna infon.
Nu vet ni att Annie mår bra.
Hon har ätit några mackor och har inte ont (för tillfället iaf)!

Dags för inskrivning!

Det är måndag, klockan är runt 10.00 och vi är förhoppningsvis framme på avdelningen - BUS 62. Det är 4de gången Annie är här för operation. I morgon ska hon göra den 2a benförlängningen, den vi aldrig trodde att hon skulle behöva genomlida.

I dag är det inskrivning, vi ska få ett rum. Nicke och Signe ska få ett rum på anhörighotellet. Vi ska träffa Dr Gunnar, såklart! Kanske till och med Dr Henrik, jag undrar om Annie kommer i håg honom. Gunnar är skillnad, han har ju varit Annies ortopedläkare i 12 år. Vi ska träffa sjukgymnaster, kolla in lekterapin och lekrummet. Var kiosken finns!

Uppdaterar senare..




(Tidsinställt inlägg)

LaserDome

I dag har vi varit i Halmstad och spelat Laserdome. Vi var där med Nickes bror med familj. Det var så himla kul! Vi körde dubbelt pass och båda gångerna fick vi köra mot okända. Jag längtar tills nästa gång. Efteråt var vi i Skeen och åt allihopa. Jag känner verkligen att vi tillbringar alldeles för lite ensamtid med denna familj. 

I morgon är det städning inne, städ i trädgården, packning som gäller. Ska även lämna nyckel till husvakten som ska bo här!   

Vi ska vara på sjukhuset måndag till fredag, fast det finns vissa saker hon måste kunna klara av innan vi åker hem, så kanske lördag (även om jag inte tror det!)

1 dag kvar..

1 dag kvar sedan har Nicke semester!

I morgon ska jag börja packa, för att få en genomtänkt packning med oss. Signe och Nicke ska sova på patienthotellet, så hon behöver sängkläder, saker, kläder, välling och flaskor där. Sen ska de vara med oss på avdelningen på dagarna och då behöver hon massa saker där. Sjukhusområdet är stort och man vill inte gärna "springa" till rummet för att man har glömt något.

I dag har jag och Edvin hjälpts åt att fixa på hans rum. Vi har lagt in en extra sängplats (uppblåsbar) där någon kommer att sova. Vi vill inte ha Annie nere i källaren i början. Antagligen får Edvin sova på madrassen för han väger minst och han är dessutom den enda som vill göra det!

Rullstol och andra hjälpmedel är fixat!
Husvakt är fixat!
Vinst över tvättkorgen är fixat!
Jag har ringt och kollat lite grejer med hotellet!

Packning
Städning
Roligheter på lördag
Städa bilen


En tur till Växjö!

I går var vi i Växjö och provade ut / hämtade en rullstol till Annie. Vi fick även med en duschpall och kryckor hade vi hemma sedan den sista knäoperationen. Nu ska vi bara ha tag på "muffar" till kryckorna, så de blir lite mer bekväma att använda.



Annie med sin rullstol, lite större än den hon hade sist. Det enda orosmonentet var om den och Signes vagn skulle få plats i bilen tillsammans och jodå, det gick! Fast det får inte plats så mycket mer..



Mina fina barn i bollhavet på barn-rehab i Växjö!

Prat med fröken

Redan innan skolan började informerade vi Annies mentor om att det snart blir operation, även gympaläraren pratade vi med då. I dag är det dags igen, att prata med fröken. Nu vet vi mer detaljer och vi måste lägga upp en planering för skolarbetet.
Även innan operationen kommer Annie behöva lite ledighet. Vi ska träffa sjukgymnasten, vi ska till hjälpmedelscentralen i Växjö. Annie måste även dra ut en tand och det måste göras innan. Efter op är det helt enkelt inte läge.  

Nu när det börjar ringa sjukgymnaster och annat sjukhusfolk känner man verkligen att det närmar sig, det börjar kännas lite nervöst. Men OJ, så skönt det ska bli när det är över!


Mindre än två veckor kvar!



Den 27 september är det dags igen!

22 Mars 2005

För att göra en lång historia kort:
När min dotter Annie föddes 20 Maj 1999 var hennes högra lårben 2 cm kortare än det vänstra. Vi fick mycket liten hjälp på sjukhuset i Ljungby så jag letade upp en ortoped på egen hand till henne. Jag hittade Dr Gunnar Hägglund i Lund, som är just barnortoped - VÄRLDENS bästa!

Annie var 6 år och det var dags att göra en benförlängning på lårbenet där det nu skilde 7 cm. Operationen var jobbig och det var även tiden efter. Annie var i minsta laget för en så här stor operation och hon förstod inte riktigt när man pratade med henne om vissa saker. Annie hade en liten rullator till vardags men även en rullstol. Tyvärr vägrade Annie att stödja på sitt ben, av rädsla för att det skulle göra ont. Det gjorde att allt tog längre tid, som läkning runt pinnarna. Sjukgymnasten slet sitt hår för att få ungen till att stödja på benet, men förgäves. :)

Tyvärr kommer vi inte i håg exakt hur länge Annie hade sin ställning men vi ska ta reda på det!


På kvällen efter operationen. Annie är mycket trött och medtagen


Röntgenbild tagen i samband med operationen


På omläggningsbesök hos distriktsköterskan fick Annie alltid klistermärken


Två dagar efter att ställningen var borttagen bryter Annie benet på rasten i skolan - men det är en annan historia!

RSS 2.0