Hallå Caroline

Det var inte alls illa i natt. Signe somnade vid 22.00 - tiden i min famn efter att ha ätit. Vi satt kvar i soffan en stund sedan gick jag och la henne i spjälsängen. Där sov hon till klockan 1, då fick hon komma över till min säng och äta lite. Efter det var hon vaken ett par gånger till under natten. Hon har varit lite rastlös under natten men inte alls som jag trodde. Hon behövde nog bara sova i gårkväll.

Signe åt och somnade vid 17.30. Sedan har hon sovit. Jag har inte riktigt tänkt på hur tiden har rusat i väg. Jag och barnen har ätit kvällsmat, fixat mat till rådjuret, plockat lite här osv osv.. Först nu kom jag mig för att väcka henne. Jag har aldrig behövt väcka henne så här sent innan, så vi får se hur länge hon kommer att vara vaken och hur hon kommer att sova i natt.   

Signe har passerat 1 månaders - strecket. Tiden bara rusar i väg samtidigt som det går så sakta! Vi håller på att vänja oss vid att vara fem i familjen och allt tar ca 3 gånger så lång tid att göra. Att passa tider är bara att glömma!

Hur är Signe som 1 månaders då??

Den senaste veckan har hon velat ha mycket närhet, hon har haft svårt att somna och har helst velat äta eller bara ligga i famnen. Hon äter fortfarande 2 ggr per natt, vid 02 och vid 04.30. (I natt hoppade hon över 02-målet och jag kände mig som en helt annan människa när jag vaknade vi 07.30-tiden.) Sedan äter hon mellan 07-08 ca, efter det sover vi till kl 10.
När Signe äter gör hon hon väldigt mycket ljud, det går tyvärr inte att beskriva men det låter som att hon hummar eller försöker prata. Det kvittar om hon är vaken eller om hon sover under tiden. Hon äter inte lika länge vid varje pass längre. Innan åt hon 2 x 20 min, nu är det ca halva tiden.
Hon är väldigt klar och närvarande i blicken och har varit det ett tag också, en vecka ca. Särskilt närvaron, det ökar hela tiden. Hon ler mycket, skrattar (utan ljud) och visar att hon tycker om leksaker med skallra inuti.

I dag var vi med lilla snuttan hos Åsa på bvc. Förra veckan glömde jag så nu hade vi inte vägt och mätt henne på 2 veckor. Det var hur spännande som helst.
Förra gången vi var där vägde Signe 3995 g och var 52 cm lång. I dag väger Signe 4500 g och är 55 cm lång. Dvs, det är bra kvalitet på mammas mat! För äter, det gör Signe mest hela tiden. Däremot så har det varit värre med sömnen i dag. På förmiddagen var vi tvugna att väcka Signe två gånger ovh på eftermiddagen har hon bara sovit ett par korta stunder. Så nu har hon svårt att komma till ro och verkar ganska övertrött. Just nu ligger hon i vagnen och "pratar" lite i sömnen. Jag får se om hon somnar riktigt, jag lägger mig också nu.

som den ju bör vara. Annie och Edvin åkte till pappan, så här hemma plockade och tvättade vi mest. Myste i soffan osv..

Jag fick det första fotot på Signe när hon skrattar. Kolla så härligt det ser ut!

 

Signe och pappa busar. Juldagen 2010

I går vaknade jag och hade ont i det vänstra bröstet. Först trodde jag att Signe hade sugit fel och att det var därför det gjorde ont. Det var det inte, det var mjölkstockning i en kanal på undersidan. Där problemet sitter är det varmt, ömt och lite svullet. Jag läste på om det och det enda sättet att bli av med det är att bebisen suger/ att man pumpar ut. Vid middagstid frös jag så jag skakadde fast vi hade strax över 20 grader här hemma. Vid det laget gjorde det så ont att jag bara grät, Annie fick hjälpa mig att bära in Signe till sängen. Där låg jag med byxor och två täcken på mig. Jag fortsatte skaka och var helt iskall. Signe åt, på det onda och jag grät. Sedan somnade vi och sov i 3 timmar. När jag vaknade var jag yr och kände mig helt svimfärdig. Jag kunde fortfarande inte lyfta Signe.
Nicke var inom Apoteket på vägen hem och storhandlade. Han köpte en pump, napp, flaska, värktabletter mm. Han handlade för över 800 kr! Tur att det var han, för jag har ju en tendens till att snåla.

I dag har jag fortfarande feber och det är inte längre täppt men inflammationen sitter ju kvar och det gör jävligt ont. Jag hoppas att jag får bukt med detta, för det var ju bland det jävligaste jag har varit med om.

1a Bvc besöket är nu avklarat! Signe väger nu 3995 g och hon har växt 2 cm sen hon föddes. Fast hon är så liten känns hon ändå mycket större. Jag gissar att det beror på att hon fixerar ögonen nu. På Bvc vr det inga andra besökare i dag, de flesta hade tagit "jullov" även från det. Efter Signe var vägd och mätt satt vi kvar så hon kunde äta lite, sen åkte vi hem till fam Eckerbom och fikade.

Nu är vi hemma igen, Signe sover men tyvärr kan jag inte joina henne för jag väntar besök.

När Signe föddes (söndag) vägde hon 3675g. När vi var på läkarundersökningen (onsdag) 4 dagar efter vägde hon 3510g. I går (onsdag) vägde vi henne igen och då vägde hon 3900g. Bvc sköterskan blev lite chockad!
  

För 1 vecka sen hade vi inte Signe här. Som vi längtade, vi visste ju att hon inte var långt borta. Men nu börjar vi komma in i det. Det är så otroligt hektiskt men ändå går allt i slow-motion. Signe är jättesnäll, äter och sover som en bebis ska göra. Även på nätterna går det bra. Hon vaknar 2 gånger per natt, äter 1 timme åt gången och sedan sover hon till 08.30 ca. Hennes mage börjar komma i gång på riktigt med, hon bajsar varje gång hon har ätit och det är jobbigt på natten men skönt att det fungerar.




Vårt hem har plötsligt blivit väldigt rosa!

Nu är klockan halv 11 på kvällen. Jag funderar på vad jag har gjort idag.

Vi var med Signe på läkarkontrollen på bb kl 09. Signes farmor var här vid kl 16. Sen gick vi en runda runt kvarteret, barnen lekte i snön. 

Det är vad vi har hunnit med på hela dagen! Helt sjukt, att en så liten människa kan komma och förändra så mycket. Vi är hemma och tillsammans hela tiden, Nicke och jag ändå ser huset ut som en katastrof och vi hinner ingenting!  
Jaja, i morgon är en annan dag och energinivån är kanske liite högre..vad vet jag!



Tack för era gratulationer, det värmer att ni tänker på oss. Jo, Milla: det är bestämt att hon ska heta Signe. Det passar henne perfekt och dessutom var det väldigt roligt att mamma kom på att mormor hade en halvsyster som hette Signe. I hennes mellannamn kommer också finnas ett släktnamn, fast från Nickes sida. Ni får hålla er till tåls om det! <3

Söndagen den 5 december, andra i advent föddes vår lilla dotter Signe.
Kl 06:01 var hon ute, 3675 g och 50 cm lång. 


Jag gick över tiden som ni säkert vet. När Signe föddes var jag i V 40+6. På lördagen ringde en vän och vi började prata om olika sätt att få igång förlossningen. Hon tyckte att jag skulle prova Resinolja. Vi pratade om det eftersom jag inte visste något om det alls.
Resinolja är laxermedel, en riktigt tjock olja. Man dricker 60 ml ihop med apelsinjuice eller mineralvatten, sedan väntar man. När tarmarna jobbar så sätter det också i gång musklerna i livmodern och värkarna kommer. Jag drack oljan kl 18.00 ungefär. Det tog en timme, sen satt jag på toa i flera! Klockan 23 gick vi och la oss och skulle vila lite.

Jag har faktiskt inte tid just nu att skriva mer, så resten får ni höra senare!

 

Webbisbild!

I förrgår började jag få sammandragningar vid 16-tiden. De höll i sig hela kvällen, dock inte så täta eller särskilt smärtsamma men de höll i sig på natten och vid 03.30-tiden väckte jag Nicke. Då hade jag ca 8 minuter mellan värkarna. Nicke var uppe och hämtade Alvedon och sen låg vi och pratade lite. Efter ett tag slumrade jag till och när jag vaknade var värkarna borta! F*n, så frustrerande! Jag kände mig rätt mörbultad och trött på morgonen men vi trodde ändå att vi kunde få igång det så Nicke stannade hemma och vi begav oss ut för att handla.

Inget hände på hela dagen!

Men i natt har jag sovit hela natten (bortsett från något toabesök såklart) och när jag vaknade kände jag att det moler längst ner i livmodern och i korsryggen. Jag har haft ett par ganska starka sammandragningar. Så ja, antingen är det förarbete eller så kanske lill* bebisen kommer idag.

Enda nackdelen om bebisen skulle födas i dag skulle ju vara att jag måste vara i från familjen en hel del över helgen. Det gillar jag inte. Helg är helg! 

Trött på att vänta är jag - jag vet att ni också är spända så jag försöker uppdatera här, så ni slipper ringa mig. Jag hoppas att ni förstår och det ska bli kul sen att äntligen få visa upp vårt underverk för er sen.

V 40+ 5 

Vi har varit hos barnmorskan två gånger denna veckan. I måndags och i morse. De vill att jag ska komma på extra kontroller eftersom jag någon gång har haft lite högt blodtryck och huvudvärk ett par gånger. I måndags skrev Eva i journalen: Rekomenderat patienten att inte äta så mycket sött. Natten till måndagen låg jag vaken flera timmar och min mage kurrade så högt att jag trodde att nicke skulle vakna. Till slut stod jag inte ut, utan gick upp för att äta. Återigen ville jag inte störa Nicke så jag kunde ju inte köra i gång micron. Då fick jag ta vad som fanns. En banan och en liten skål med chokladpudding. DET var inte bra för sockret i urinen kan jag berätta. Dom fick ju spader på Mvc!

I alla fall så frågade Eva om jag ville att hon skulle känna hur det stod till där nere och det ville jag ju klart. Särskilt eftersom jag hade väldigt mycket sammandragningar i helgen. Hon sa att det är mjukt och fint, öppen 2-3 cm. Tyvärr är bebisen inte riktigt fixerad och därför ligger huvudet för högt upp, så den trycker inte på. Däremot så kände hon bebisens huvud! Det kändes skönt att få veta att det har börjat öppna sig, falska värkar känns inte så jobbigt när man faktiskt förstår att de gör nytta ändå. Det spar ju mycket arbete sen när det verkligen gäller.

Så nu väntar vi bara på värkarna.


Måndagens SF-mått V 40+1: 37 cm

Nä, dessvärre är vi kvar hemma. Alla värkar jag hade i går bara avsannade vid 23-tiden. Innan dess hade jag regelbundna värkar med mellan 10-7 min mellanrum. En del var så smärtsamma att jag knappt kunde andas.

Jag har haft lite värkar i natt och vaknade av detsamma i morse, så Annie kommer att vara med Ingrid på eftermiddagen idag också. Det är ju julskyltning i dag.

För övrigt är det BF-datum i dag. V 40+0 och jag hoppas verkligen att du har rätt Milla, att bebisen kommer i dag. Jag orkar inte vänta längre!

I går eftermiddag började jag få sammandragningar, inte särskilt regelbundet och bara vissa var smärtfulla.

Senare på kvällen gick slemproppen också, säkert inte hela för det har kommit mer typ hela tiden sen dess. Det är riktigt äckligt men det är ju samtidigt bra för då vet vi att livmodertappen mjuknar och börjar öppna sig på riktigt. Jag har ju varit öppen 1 cm i några veckor och ytterligare 1 cm sen häromdagen när läkaren gjorde hinnsvepningen.  

I natt har jag vaknat av sammandragningar, även då vissa som var smärtsamma. Det känns i magen och ryggen nu och jag ska strax hoppa i ett riktigt varmt bad för att få i gång det på riktigt.

När vi vaknade i morse var vi tvugna att åka in till stan för att köpa en pulka till Annie, eftersom hon inte kan cykla och sälja tidningar nu.
På hemvägen fick vi PUNKA på hö bakhjul. Hur märkligt är inte det, under de åren vi har varit tillsammans så har vi aldrig fått punka och så händer detta i dag!!? Just nu är Nicke inne i stan och byter det tillfälliga däcket till ett riktigt, vi kan ju inte köra omkring med ett reservhjul.  

Annie ska sova hos Ingrid och Ivan i natt, hon ska ju jobba i morgon också.

fortfarande hemma. Dags att försöka sova lite, kanske kan bli jobbigt senare!

Vi är fortfarande kvar i hemmets lugna vrå!

I går var vi på kontroll på sjukhuset i Värnamo. Jag mådde dåligt, vaknade med en mega-huvudvärk och illamående. Då vill dom att man ska komma och ta prover så det inte är havandeskapsförgiftning för då måste bebisen ut direkt, typ.
När provsvaren hade kommit tillbaka kom läkaren in och pratade, och det var lugnt. Jag har inte h-förgiftning men skulle ringa om besvären fortsatte, blev värre osv.. 
När vi kom dit kopplade de på CTGn också och enligt den hade jag jämna sammandragningar även om de inte var smärtsamma för mig. När läkaren skulle titta på bebisens kurva så såg han att jag hade sammandragningar. Han hade inte sett att jag var så långt gången i graviditeten. När han såg det, frågade han om jag ville ha en hinnsvepning. Det ville jag ju självklart ha! Jag blev jätteglad fast det kändes lite läskigt innan. Det tog en halv minut och gjorde inte ont alls. När man har fått en hinnsvepning som omföderska startar förlossningen nästan alltid inom 48 timmar.


Så vi tillbringade hela förmiddagen på sjukhuset.  Innan vi åkte hem var vi ute och åt middag med min jobbarkompis Pierre och en verkstadskonsulent från Mekonomen. 

Så nu förstår ni säkert att spänningen är stor här hemma, om detta verkligen ska fungera. I dag är det V 39+5

Vill ni veta mer om havandeskapsförgiftning eller hinnsvepning får ni googla själva, jag pallar inte leta och länka!

Don´t call me - We´ll call you!!  

Jag känner mig så maktlös av att inte veta när det kommer att hända. Att bara vara, och inte veta något alls, varken dag eller tidpunkt! Att inte ha någon kontroll alls. Jag blir galen, orkar inte vänta mer!

Ja, jag vet inte. Jag har varit vaken sen klockan 05. Skulle bara släppa ut katten (som satt på skötbordet och lekte med bebisens mobil), och märkte att det molade väldigt i ryggen. Gick på toa och tillbaka till sängen. Tyckte att jag kände av en värk men det var rätt svagt så jag lika gärna kunde inbillat mig. Kunde inte somna om och efter en stund kom någon värk till. Var 10 de minut ungefär kunde jag klocka de till. Jag gick upp och satte igång kaffe, tände lite ljus och städade lite.

I dag är det 9 dagar kvar till planerat BF och båda mina andra barn har kommit 9 dagar innan, så med dessa värkar känner jag hopp för denna dagen! Jag vågar inte ens ta de där 2 Alvedonen för tänk om det avstannar? Eller tänk om det inte stannar av och bebisen verkligen kommer idag? Hur skumt vore inte det, att alla tre föds 9 dagar innan. 

Hittade en sida som hjälper till när det väl gäller..