Hallå Caroline

Innan Signe kom bråkade vi aldrig, Nicke och jag. Barnen brukar fråga om det, om vi aldrig bråkar och varför vi inte gör det. De jämnför det med en annan familj i deras närhet där föräldrarna bråkar ofta, riktigt ofta tydligen. Det är väl märkligt för dom att det är så stor skillnad.
Men nu sedan Signe kom har jag kommit på att vi har typ snäst åt varandra ett par gånger. Inte bråkat, för vi har inget att bråka om. När Signe skriker och man inte vet riktigt varför är det ganska jobbigt., särskilt för Nicke för detta är så nytt för honom. Jag försöker visa honom hur han ska göra men hon är mycket lugnare när hon är hos mig. Jag antar att det är för maten och kanske för att vi redan har varit tillsammans så länge.
Däremot kan jag känna att eftersom Nicke är på jobbet hela dagarna borde han ta henne när han kommer hem, även om han inte riktigt vet vad han ska göra med henne. Det blir väl lättare när hon blir större så man kan leka och kommunicera med henne på ett annat sätt.
Jag försöker hinna med så mycket som möjligt när vi är själva på dagarna men tiden går snabbt! Är hon vaken går man med henne i famnen och jag vill inte "lasta" över henne på Annie. När Signe blir större och äter välling på nätterna i stället kommer det också att bli bättre, då slipper jag ta varje nattamål.