Nu kan Signe klättra upp på stolar, bord, i soffan - ja, klättra är inget problem längre! Åka pulka är så himla skoj, spelar ingen roll att det inte finns någon snö. Så länge mamma inte säger emot så åker vi runt, runt i trädgården. Däremot skulle mamma tycka att det vore roligare att kunna gå längre sträckor med pulkan.
Signe har börjat äta själv på riktigt nu. Länge har hon haft en sked i handen medans jag har matat henne men nu tittar jag mest på henne. De går så där - om jag lägger upp mat på hennes sked stoppar hon in den i munnen och allt kommer däri. Semlan på bilden var inte hennes, den var Edvins men när han tillfälligt lämnade sin stol så såg Signe sin chans!

Ja, det här är ingredienserna! Vad ska det då bli av detta? Tja, det vet jag inte ännu. Det kan bli lasagne, köttfärssås, köttfärspaj eller allt möjligt annat.  

Basen:
Köttfärs
Fläsk
(Färska champ)
Passerade tomater
Vitlök
Gul lök
Morötter
Olivolja
Tomatpure
Fond/tärning (min är hemmagjord viltfond)

Morötterna, lök, champ och fläsk, hackas i små små bitar och fräses i olivoljan. Lägg det sedan i en stor gryta, fräs sedan köttfärsen och lägg i grytan. Fyll sedan på med resten och låt koka på svag värme i ca 40 min. Sedan är det bara att bestämma vad man ska ha denna gudomliga köttfärs till!

Nu får det bli skärpning här inne på bloggen!

Jag kan inte berätta vad som är på gång ännu, i fall att något skiter sig. Men jag läääängtar och vääääntar!

Ett helt år har du varit hos oss nu, lilla Signe! Vi är så glada att just du kom till oss. Stort grattis på din födelsedag!

Vi firade Signes födelsedag i lördags!



Signes öppnar paket i pyjamas!





Det var ganska svårt att väcka Signe med frukost på sängen, eftersom hon alltid vaknar först. Syskonen fick gå upp tidigare så att Signe slapp vänta på sina presenter. De fick hon öppna på en filt på golvet, där vi sjöng för henne. Signe fick flera presenter, en kofta, en boll, en mikrofon, ett pussel, en speldosa. Senare på dagen hade vi kalas för Signe i idrottslokalen. Vi hade bara bjudit in de närmaste men tyvärr var det mycket bortfall.

Jag hade gjort en fin 1 års tårta till lillan, som hon tyckte var mycket god. Vi bjöd även på smörgåstårta, cupcakes och cakepops.



Signe lekte med sina nya saker när vi kom hem men efter en timme var hon helt slut efter en bra födelsedag med god mat, god fika, fina presenter, kusiner att leka med och släktingar att gosa med. Hon somnade säkert innan huvudet nådde kudden!

Ernsts hasselknäcke

Det godaste knäckebröd, en succé på julbordet! Dessutom är det väldigt enkelt att göra.

Du behöver:
50 g jäst
5 dl ljummet vatten
4 tsk salt
1 l grovt rågmjöl
5 dl vetemjöl
2 dl hasselnötter, hackade

HÄR hittar du receptet i sin helhet.

Stormen som var i söndags tog bort det mysiga med 1a advent. Vi missade julskyltningen för vi tyckte att det var väldigt onödigt att ge oss ut i blåsten. Så i stället gick vi en runda runt skolan, det blir inte så långa promenader när Annie är med, för hon ooooorkar inte gå - om det inte är i en affär iaf, typ Ge-Kås där hon gick i nästan fyra timmar.



Ps, har du bytt batteri i brandvarnaren??

Här är den, min första smörgåstårta. Det var ju ingen konst att göra det. Det enda som jag inte gillade och tyckte var krongligt var att garnera den. Denna tårtan har skinkfyllning, det är därför det inte är så mycket räkor på den. 1 av 3 barn tyckte om den och det är ju ett helt okej betyg. Själv tyckte jag att den var jättegod. Detta var bara lite övning till Signes födelsedag!

I dag har Annie tränat i bassängen. Det var stor skillnad på sättet att träna. Som de flesta vet, är det mycket lättare att röra sig i vatten och det var inget undantag för Annie. Hon var så glad, jag har inte sett henne så glad på ett par månader. Hennes sjukgymnast är på kurs hela veckan, så Annie hade en kille idag i stället och det funkade jättebra.

Det var säkert inte lätt för Annie att ta av sig morgonrocken och visa upp sig för alla i bikini. Där var två sjukgymnaster, en prao (som går på Annies skola) och ca tio äldre. När Annie tog av sig morgonrocken, kändes det som att det blev helt tyst i lokalen. Alla tittade på henne, men hon gick ner i bassängen med högt huvud. Jag frågade henne om hon tyckte att det var jobbigt att praon var där men hon svarade nekande. 

I morgon är det sjukgympa igen och då ska vi boka en ny tid till bassängen! 

Jag önskar jag kunde vara hemma hela december för alltid! Även fast vi är kvar i november, har vi köpt 1/3 av alla klappar. Så himla skönt! Men jag tänker av princip vänta tills december med att slå in dem, för att få sitta i skenet av adventsljusen och glöggdoft. För här smygstartar vi inte med massa goda julsaker, först i december är det fritt fram med julmust och vörtbröd!

Vi håller även på att planera Signes 1a kalas och har köpt alla hennes presenter. Det är bara en fin födelsedagsklänning som fattas!

Här är några tips på vad Signe vill ha på sin 1-års dag! Samtliga saker är från "Oskar och Ellen" och jag har märkt att det lönar sig att googla runt lite och kolla priser!



Sångpåsen innehåller från början 6 stycken figurer och sedan får man köpa till nya figurer. "Stoppa ner handen i påsen, ta upp en figur och sjung en sång"! 



En rosa vimpel till Signes söta rum.
En doktorsväska i plåt med alla pryttlar i trä.


(Tidsinställt inlägg)

I dag var vi tillbaka i Lund för första gången sedan operationen. Mamma bytte sin lediga dag så att hon kunde följa med. Det var skönt!

Det som stod först på agendan var röntgen (oj, vilken modern apparat de har!), sedan möte med Annies ortoped Gunnar och hans "lärling" Henrik samt möte med sjukgymnasten. Jag vet inte vad doktor Henrik hade sagt om han hade hört mig säga att han var Gunnars lärling men det är så det verkar vara. Henrik var även med vid Annies första benförlängning.
Nu har vi förlängt Annies lårben med knappt 3 cm. 3-4 cm återstår! Gunnar och Henrik tyckte att det såg fint ut och det var en fin massa som var mellan skelettet.

Sjukgymnasten tyckte att Annie var okej tränad men inte mer. Jag menar alltså hennes ben. Hon fick några nya övningar som hon ska göra henna, hon fick även tillåtelse att träna i bassängen på sjukhuset och det är ju jättebra. Bada är alltid kul och i vatten är ju känslan för kroppen inte samma som på land. Ett stort steg framåt alltså!
Annie förstår nu att om hon inte tränar mer och effektivare så måste vi skruva benet långsammare och då får hon ha ställningen längre tid.

På BUS (Barn och Ungdomssjukhuset) firade de 10 år i dag, så när vi gick igenom där för att gå till P-huset fick vi i oss varsin bit tårta och fick höra lite livemusik.

Signe har varit jätteduktig i dag. När man ska i väg så här är man alltid lite orolig att hon ska vara på ett "dåligt" humör och bara gnälla hela dagen, men det gick över förväntan.    

Om två veckor ska vi tillbaka för att justera ställningen lite!

Det verkar som att vi har en till liten bebis här hemma nu, eller ja, liten och liten! Lillian (katten) är ju fortfarande större än Signe. Det ser himla roligt ut när hon ligger bland Signes saker, det är säkert värmen hon söker.  

För två veckor sedan var vi på en akutröntgen. Annie hade ramlat 3 gånger och det började bli infekterat i såren. Hennes läkare ville att vi skulle se hur det såg ut innuti. Är man bara på röntgen, som vi var gången innan detta så får man ingen pappersbild men nu fick vi träffa en ortoped också, då fick vi även två bilder med oss hem - och det vill vi ju ha till Annies album. För två veckor sedan hade hennes ben blivit nästan 2 cm längre.



I morgon ska vi till Lund för en ny röntgen och en träff med hennes läkare, Gunnar. Det ska bli intressant och se hur mycket längre det har blivit nu.
Tyvärr ska jag åka ensam med tjejerna, det känns inte roligt. Mycket fokus kommer att ligga på Signe, kanske vid fel tillfälle och vi kan inte heller åka tåg när Signe är med. Eftersom taxi är nödvändigt då och det går ju inte utan bilbarnstol.

Sjukgymnastiken går hyfsat, hon är rätt lat, lilla damen och gör helst inte hemuppgifterna. Om jag påminner henne snäser hon av och struntar i att göra uppgifterna. När Sara (sjg) frågar hur det har gått hemma, får man sitta och skämmas. Jag skäms för att jag inte kan få henne att förstå hur viktigt det är med sjukgymnastik. Hon har ingen kämparglöd och jag kan ju bara försöka motivera ochh peppa henne. Jag kan ju inte göra övningarna åt henne. När vi är hos sjg är det inga problem, där tränar hon aktivt i ca 30 minuter.

Ps, Längst upp på bilden syns 4 små skruvar och en platta. Det är en gammal lagning som Annie fick när hon bröt benet i en utelek i skolan Sep - 06. Det var direkt efter den första benförlängningen var färdig.